Back to the Original Maldives

Det tar bara 25 minuter med båt från Malés flygplats. Ändå känns det som att vi färdas betydligt längre bort.

När vi kliver iland på Banyan Tree Vabbinfaru är det inte den nya, spektakulära versionen av Maldiverna som möter oss. Inga enorma vattenvillor på rad långt ute i lagunen. Ingen arkitektur som tävlar om uppmärksamheten. Ingen känsla av att allt är skapat för den perfekta bilden.

Istället: en liten, grön tropisk ö. Sand under fötterna. Palmer som nästan doppar sig i havet. Villor gömda bland grönskan.

Back to the Original Maldives

Och det tar inte lång tid innan jag förstår precis vad de menar.

En ö där man snabbt hittar hem.

Vabbinfaru är liten. Riktigt liten. På några minuter promenerar vi barfota från vår villa till restaurangen, vidare till stranden och bort mot spaet. Efter första dagen har man redan slutat fundera över var skorna är.

Här finns bara 48 villor och inte en enda ligger ute på vattnet. Istället ligger de längs stranden, nästan undangömda i den tropiska vegetationen.

Vår egen lilla cabana väntar nere vid havet och på andra sidan villan finns den privata poolen och jet poolen. Badrummet suddar ut gränsen mellan ute och inne, med en dusch under tak och ytterligare en under bar himmel.

Jag fastnar särskilt för Wellbeing Sanctuary Pool Villas. Här öppnar villan upp sig mot en stor privat trädgård mot havet. Det är luftigt, grönt och avskilt  -  och lyxen sitter mer i rymden och lugnet än i blanka material och spektakulär design.

Det är egentligen ganska talande för hela Vabbinfaru.

Här behöver ingenting skrika för att kännas lyxigt.

Maldiverna under ytan

En morgon tar jag på mig mask och snorkel och går rakt ut från stranden.

Det behövs ingen båtutflykt och ingen lång simtur. Husrevet finns precis där – runt ön – och ganska snart är världen ovanför vattenytan bortglömd.

Koraller. Fiskar. Det där nästan overkliga blå ljuset som bara finns under ytan på Maldiverna.

Havet är inte bara en vacker kuliss här. Banyan Tree har ett eget Marine Lab med marinbiologer som arbetar med bland annat korallrestaurering och övervakning av revet. Gäster kan följa deras arbete och lära sig mer om livet som pågår alldeles utanför stranden.

Det känns typiskt för Vabbinfaru. Hållbarhet är inget separat kapitel i hotellbroschyren. Det finns närvarande i hur man arbetar, hur man pratar om ön och hur man försöker ta hand om den plats man faktiskt lever av.

Och så maten…

Jag hade höga förväntningar på mycket här. Men maten överraskar mig ändå.

Vabbinfaru är en liten ö, men vi hinner aldrig känna att utbudet blir enformigt. Här finns tre restauranger – Saffron, Sangu Garden och Madi Hiyaa – och dessutom Naiboli Bar där man också kan äta.

Madi Hiyaa blir snabbt en favorit.

Restaurangen ligger ute över vattnet på öns sunset side, tillsammans med resortens infinitypool. Vi kommer hit när solen börjar sjunka och havet sakta byter färg.

Det är en sådan där plats där man tänker att man bara ska ta en drink – och sedan blir sittande.

Maten håller genomgående mycket hög nivå och den som vill göra kvällen till något extra kan boka vinprovning, avsmakningsmeny eller en privat middag.

Men det är inte bara maten jag kommer att minnas.

Det är kombinationen av den. Solnedgången. Havet. Och känslan av att ingen riktigt har bråttom någonstans.

När tempot faktiskt går ner

Det finns hotell som har ett spa.

Och så finns det hotell där wellbeing blir en del av hela resan.

Banyan Tree tillhör den senare kategorin.

Spaet är fantastiskt och terapeuterna otroligt professionella. Under vår vistelse finns dessutom Dr Sharma på ön och dagarna kan börja med yoga eller meditation och fortsätta med exempelvis akupunktur, reflexologi eller sound healing.

Det låter kanske som något man behöver vara väldigt "wellnessig" för att uppskatta.

Det behöver man inte.

För efter några dagar händer något med tempot ändå.

Man går barfota. Man är utomhus nästan hela tiden. Man snorklar. Äter länge. Ser solen gå ner. Tar en massage. Läser en bok i sin cabana.

Och mobilen hamnar lite längre bort.

‍

Fotboll med personalen och en båttur till grannön

Det är kanske just de små sakerna jag tycker allra bäst om.

Här finns gym, beachvolleyboll, biljard och brädspel – men inne i personalområdet finns också en liten fotbollsplan. Och plötsligt kan en eftermiddag på Maldiverna lika gärna innebära fotboll med personalen som ännu en timme i solstolen.

Det säger ganska mycket om atmosfären.

Avslappnad. Personlig. Opretentiös.

Vill man byta miljö går resortens båt över till systerön Dhawa Ihuru, bara några minuter bort. Den är enklare i sin stil, men ger ytterligare restaurangmöjligheter och ännu ett fantastiskt husrev att upptäcka.

För den som vill ut på havet på riktigt finns också katamaran – från dagsturer till längre seglingar med övernattning.

Barfotalyx med själ

Sista kvällen sitter jag vid havet igen.

Och jag försöker komma fram till vad det egentligen är som gör att jag tycker så mycket om Banyan Tree Vabbinfaru.

Det är inte den mest spektakulära resort jag har sett på Maldiverna. Villorna är inte störst. Här finns inga vattenvillor och ingen lång lista med tio eller femton restauranger.

Och ändå är det en av de platser som stannar kvar.

Kanske för att Vabbinfaru inte försöker vara något annat än det är.

En liten tropisk ö med ett fantastiskt rev runt omkring sig. Strandvillor gömda bland palmerna. Väldigt bra mat. Ett spa man längtar tillbaka till. Människor man börjar känna igen efter några dagar.

Och framför allt en känsla av att faktiskt ha varit på Maldiverna – inte bara på ett lyxhotell som råkar ligga där.

Hit åker jag med någon jag tycker om. För att snorkla direkt från stranden. Äta riktigt bra. Börja morgonen med yoga. Kanske spela en fotbollsmatch på eftermiddagen och sedan gå barfota till Madi Hiyaa för att se solen försvinna ner i Indiska oceanen.

‍

Det är inte Maldiverna med mest show.

Det är Maldiverna med själ.

Back to the Original Maldives.

Och ibland är det precis dit man vill tillbaka.